OnTheCloud

Jag kollade på lyxfällan härom dagen och fick lära mig om en sjukdom jag aldrig hört talas om förut ... "foggy brain"  Jag har ju lätt foggy brain...

Är rastlös men orkar inte göra något mm.

Har också insett att jag har blivit sockerberoende så nu ska jag sluta äta socker totalt tills jag blir avvänjd. GREAT

Gjorde ett test på internet och enligt det så har har/är jag typ borderline haha..

Vem vet vad för något mer jag lider av.

Btw.. håll er undan från mig för jag får typ aggresionsuttbrott av min/mitt  foggy brain/ sockerberoende/ borderline.

På psykologilektionen sa läraren att om en människa har ett hinder i sitt liv som den inte kan komma förbi så kan detta leda till psykiska och fysiska sjukdomar som till exempel depression eller reumatism.

Jusst nu känns det som att det enda jag har i mitt liv är hinder. Historiauppsatsen som väntar, ett tomt blad. Pengar spenderas på resor som jag inte kan glädja mig över för att jag inte har något jobb. Ett körkort jag knappast är nära men som jag ska ta innan sommarn. En massa skolarbete som jag måste ta tag i, men jag orkar inte ens gå till skolan längre. Vänner jag inte når fram till. Vänner som har en mur jag inte kan komma förbi.
 
Allt gör mig så matt. Förlamad.

Jag vill bara fly. Ta en bil och åka iväg, någonstans, ingenstans. Fly till ansvarslöshet, till mitt moln. Till någon att lita på.

Åh jag längtar efter nattluft, ni vet, precis innan solen ska börja gå upp och luften är kall och fuktig. Den luktar och känns så underbart.

Jag måste sluta sova på fester och börja cyckla hem igen . Saaaaknar!

Idag läste jag mitt horoskop, trodde jag. Jag blev överaskad över hur bra det stämde, och oj vilket bra råd, passar precis i min situation.

Men jag läste vädurens horoskop , hahaha. 
 
Varför vill man läsa de här meningarna, designade för att passa in i så många liv som möjligt. Varför har man ett behov av att få veta saker om sitt liv, som man antagligen redan vet. Att få reda på framtiden.  Hahaha det är så laaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamt!

Jag tycker att dagarna är allt för korta. Nu när jag bör gå och lägga mig så känner jag att jag vill börja min dag. Jag har tonvis med saker att göra och när jag försöker sova så bara vänder och vrider jag på mig. Nu känner jag att jag har lust att sätta igång med mina sysslor. Men nu måste jag sova.

Jag tycker att nätterna är aldeles för korta. När väckarklockan ringer så vill jag falla tillbaka till min ljuva sömn. In i mina spännande och underliga drömmar. Den kalla luften utanför täcket är inte alls lockande.
Det som behöver göras känns alldeles för långt borta för att jag ska bry mig. Det är värt att stanna kvar i sängen och missa första lektionen. Det tycker jag verkligen. På morgonen.

Detta påminner mig om vad Lotta på bråkmakargnatan sa, något om att det var knäppt att hon blev tvingad att sova på kvällen när hon hade det som roligast och tvingad att gå upp på morgonen när hon ville sova. Smart tjej.

Du är bara ett tomt skal av den du en gång var.
Jag känner sorg för den jag har förlorat och hat mot det trasiga skräp som finns kvar.

Jag vill krossa skalet, och att du finns kvar där inne.

Kärleken til ett minne. ett minne klistrat  framför en allt för ful verklighet.
Var kommer denna bitterhet ifrån? Jag mår illa när jag ser hur du njuter av att få mig att lida. Hur du triumferar varje gång du lyckas såra mig.

Det som en gång var är nu borta.