OnTheCloud

Jag är så trött på att hålla fast vid något som inte fungerar.
Så rädd att ge upp något även om det har dött för länge sen. Men nu är det dags, jag orkar inte försöka rädda det som är borta.

Dags att amputera den infekterade armen innan sjukdomen sprider sig till mitt hjärta, om det inte redan är försent.
Är bara så rädd för att stå där utan min trygghet, vågar inte kasta mig ut i det okända, vågar inte vara ensam.

Varför klamrar man sig så desperat fast i det bekanta?