OnTheCloud

Man måste fokusera på det positiva och stänga ute det negtiva för att överleva. Ibland tror jag att jag trivs med att vara olycklig, med att släppa in allt smärtsamt så att det nästan blöder i själen. Jag vet att jag kan välja att vara glad och när jag är arg eller ledsen så förstår jag varför jag är det och hur jag ska bli av med känslorna men jag väljer att inte släppa taget.

Kanske är jag rädd att om jag inte lider så blir jag förlamad, eller kanske är det att vara lycklig jag är rädd för?

När jag e glad så bara flyger livet förbi och när man efter ett tag har glömt det man gjort så är det som det aldrig hänt och att allting bara var en dröm en black out där man levde som en zombie.... och när jag är fast i alla negativa tankar, det är då jag tänker som mest, det är då jag ser bakom livets fasad. Kanske är det inte meningen att man ska se och undra utan bara acceptera teatern och inte be om mer. Det kanske bara är då man är lycklig. Jag är rädd för att leva ett liv utan att undra utan att be om mer men jag är också rädd för ett liv fyllt av obesvarade frågor och en osläckbar törst efter något mer.