I ovissheten

När allting inte redan hade spelats ut. När vi levde i ovissheten. Då nuet och förväntan på framtiden blev ren extas. När drömmarna inte fallit. Innan sanningen kommit fram. Innan.

Den där glädjen för något som inte ännu har hänt, är det kanske den renaste glädjen av de alla. När drömmen fortfarande är perfekt intakt.

När du precis nästan kan ta i det så känns det hundra gånger bättre än när det är förbi, när det är vanligt och fyllt av besvikelse. Är drömmen bättre än när det verkligen händer? Verkligheten tycks då i alla fall aldrig leva upp till drömmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0